efter årens bränder

“en olycka, en sorg och två leenden, allt är serverat, som på silverfat.
bara det att vi inte kan se det. öppna dina ögon, låt de få visa hur mycket de kan.

du vet hur jag kan bli, du vet hur jag är. jag lever för allt och unnar mig
det goda och glädjs av det lilla. jag kanske ljög, men jag vill. jag vill så mycket mer
än vad jag har bevisat för dig.

för, för dig var jag stark. jag kände på något sätt att jag kunde berätta saker för
dig som inte någon annan skulle vilja lyssna på. jag hörde på dina steg vad du tänkte,
allt var simpelt.

en olycka skedde. kanske bra, eller ej. alla trodde, men ingen visste. bara vi.
som en saga utan slut, en bra början för att sen visa att på nästa blad kunde
det stå precis vad som helst. oförutsägbara, så att säga.

det är bra nu. allt är precis som vi kunnat önska. det kom en sorg, inget man behöver
ha konkreta bevis för att berätta men båda sörjde. ganska mycket fast på olika nivåer.

idag står vi och kan hålla varandra i handen med två leenden. men en dag, en dag så
ska jag tala om för dig vad jag glömde att säga.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback