Min svarta

När jag kom hem från Örrebru idag så berättade farmor att Flisan blivit jagad av min farbrors hund och att hon inte var långt ifrån att mista livet. Så hon har väl åtta liv kvar nu tösen min.

Hon vart ganska rädd hörde jag också, och inte för att jag inte gillar det men såhär mysig har hon aldrig vart förutom under löp. Hon ligger i mitt knä nu, spinner, slickar mig på armen, ligger liksom som i trans och bara tittar på mig som en liten bebis.

Sen ibland kollar hon såhär.


Hon vart nog jävligt rädd. Imorgon har det säkert lagt sig så man får ju ta vara på det här golden moment, är ju inte direkt varje dag man är med om att hon självmant kommer och vill mysa..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback