Om mina djur kunde läsa. Skulle jag skriva ungefär såhär..

- Min katt

Flisan. Mitt första ,egna, riktiga ansvars djur. En förtidig julklapp av farmor. Aningen dyr men mitt hjärta slog nog dubbla slag av en kattunge och tanken på ett eget husdjur. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag tog hem dig den där snöiga kvällen för mer än ett och ett halvt år sen.

För nå vidare fin var du faktiskt inte. Även om jag övertygade alla att du var det. Du var inte speciellt trevlig och social heller till en början, när jag kom hem från skolan fick jag dra ut dig under soffan kommer jag ihåg. "Nu jävlar ska det bli katt utav dig katt fan" var väl en konstant återkommande mening i mitt huvud. Vilket bevisar att ordspråket ge aldrig upp faktiskt stämmer. Det gjorde vi inte heller, eller hur Fliso?

Nu förtiden har du växt till dig och är en stilig liten kattdam. Du kommer mjaouandes till mig när jag ropar ditt namn. När du försöker ta min mat säger jag bara ett barskt nej och du fattar vinken. Och kommer du ihåg inatt när jag ropade på dig vid fyra och du kom springandes och la dig bredvid mig och spann som aldrig förr.

Tanken av att inte ha dig i mitt hem får mig att känna en enorm tomhetskänsla. Inget hem utan Flisan, Ingen Flisan utan ett hem. Dock så skulle du ju kunna fundera på att börja byta kattlådan själv och sen att inte klättra i mina spets gardiner..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback